I somras smälldes Curtis Sittenfelds Rodham upp på bokhyllorna i butikerna och färgade hela bok-instagram i orange – ALLA verkade vilja läsa den här. Jag som helst simmar motströms blev givetvis lite avvaktande först. Dels hade jag vid det tillfället ännu inte orkat mig igenom en hel Curtis-bok. Dels tyckte jag väl inte heller att en påhittad historia om en verklig person kändes jättelockande. Men så skrev någon vars boktycke jag verkligen respekterar en positiv recension på Facebook och plötsligt hade den hamnat överst i min lyssnarlista.
Rodham handlar, för den som inte vet, om vad som kunde ha hänt om Hillary Clinton tackade nej till Bills frieri och fortsatte sitt liv som Rodham. Den är drygt 400 sidor lång vilket blir härliga 19 timmar i ljudboksform. Egentligen på tok för långt för mig även på dubbel hastighet, men den var faktiskt riktigt bra inläst av Charlotta Jonsson. Jag såg fram emot att få plocka upp lurarna och sätta igång den här varje dag. Men sedan då? Ja. Nej. Alltså, jag vet inte. Jag minns mest det negativa så här i efterhand.
Vi börjar med detta: det är sådant enormt fokus på att Hillary är ful. På hur en snygg kvinnokropp ser ut och över huvud taget hur en vacker kvinna är, och Hillary levde sannerligen inte upp till det. Det tyckte varken hon eller dem hon träffade. Ja förutom Bill då, som enligt boken var jättestilig och charmant. Kanske har hon själv skrivit om komplex över sitt utseende i sina memoarer, vad vet jag. Jag har inte läst dem, men här verkade författaren själv bedöma Hillarys utseende på ett sätt som inte kändes okej. På gränsen till den dassiga föreställningen ”antingen framgångsrik eller snygg”.
Sedan kan vi fortsätta med allt sex. Ja, somliga älskar att läsa sexbeskrivningar och snask och går väl till och med igång på det. Det gör inte jag. Förutom att jag för alltid kommer att vara traumatiserad av beskrivningen om hur Bills pung slår mot Hillarys stjärt, så kändes det inte så schyst mot en levande människa att hitta på så målande sexskildringar i den omfattningen. Var det för att Hillary – trots att hon var så himla himla ful – ändå skulle få vara en lustfylld kvinna? Ja kanske. En liten stund.
Sedan, det som eventuellt störde mig mest och här skriver jag SPOILER för den som är känslig. Okej? Okej. Nej jag ville inte ha mer sex, men jag fastnar ändå på detta: varför fick hon inte fortsätta vara lustfylld när hon började kampen om presidentposten? Varför fick hon inte ha fungerande relationer med män? Varför var hon mest ensam? Återigen – ful kvinna tillåts framgång i karriär, snygg kvinna… i familj? Slut på spoiler.
Ja sedan var det då det där med att fritt diktera ett ”så här kunde det ha varit om inte” om en verklig person. Jag hade svårt för det. Det visste jag från början, även om jag en bit in i boken trodde att jag skulle ändra mig.
Men. Boken ger en inblick i amerikansk inrikespolitik som är intressant. Den är rättvist rå mot Bill – jag som lider av extremt dåligt minne tänkte först att den gränsade till förtal, men insåg efter en googling att nej, det gör den nog inte. Den har ett flytande språk, är kanske lite seg mot slutet men över lag medryckande. Funkade som perfekt verklighetsflykt i dessa bisarra tider. Så ja, varför inte – läs den om du får tid!
Fiat 