Sedan i mars har jag haft migränattacker. Minst två i veckan, någon sällsynt härlig vecka har jag gått migränfri. Har jag inte migrän ligger jag förmodligen i leda, påverkad av någon ny medicin jag testar. Detta gör så klart att jag inte kan planera för särskilt mycket just nu. Jag kan sällan träna som jag vill, kan absolut inte dricka rött vin. Orkar inte med för stora sällskap, för långa stunder framför datorn eller för tunga böcker. Över huvud taget orkar jag inte läsa särskilt mycket alls. Det suger så klart. Jag älskar ju att läsa.
Däremot klarar jag att sticka framför tv-serier och det får jag säga är en jäkla tur, för hade jag inte klarat av det hade jag förmodligen imploderat av bitterhet. Just nu stickar jag en Järbo-tröja till Isak och en Poisongrrrrl-top till mig – jag lovar att lägga upp bilder oavsett om det blir av skam eller skryt. Samtidigt som jag stickar, tittar jag på den här fenomenala serien:
Ratched på Netflix. Har aldrig sett något så bra med ett så starkt och helt självklart läppstiftfokus – vill på riktigt vråla rakt ut minst en gång i varje avsnitt på grund av läppstiften. Serien bygger på karaktären syster Ratched – ni vet, sjuksköterskan som manipulerade psykiskt sjuka patienter i Gökboet. Kontrasten mellan den bjärta scenografin och den mörka historien är magisk. Dessutom är Sarah Paulson är helt självklar i rollen som Ratched. Obehagligt, snyggt, uppslukande. Befriad från mossigt tema där män leder historien och alla dialoger. Tips!
Fiat 